Om nummer 3/4 -07:
Klara Bengtssons essä om den osynliga skrivarskolepedagogiken gjorde stort avtryck. Först ut var Therese Bohman på sin blogg den 18/12:
"I senaste numret av tidskriften Fantasin har Klara Bengtsson skrivit en så bra och viktig text om skrivarskolor. Väldigt intressant!" och "Ja, hm, jag skulle ju kunna sitta här och citera halva artikeln (särskilt ett utmärkt stycke om "skrivarskole-bra"), men ni borde läsa själva istället. Det är faktiskt lite sjukt att ingen har skrivit en liknande text innan. Så: köp och läs!"
Senare skrev Malte Persson om samma text i Expressen:
"De diskussioner som då och då förts om skrivarskolornas vid det här laget stora betydelse för ung svensk litteratur har sällan blivit givande. Somliga (mindre trovärdiga eftersom de inte gått någon skrivarskola) misstänker att de skapar likriktning. Andra (mindre trovärdiga eftersom de har gått på skrivarskola) säger att nej, minsann, så är det inte alls, skäms på er. Men skolorna har kommit för att stanna. En konstruktiv diskussion borde mindre moralisera över att de finns, än problematisera hur de rent konkret fungerar. Och det är just vad Klara Bengtsson, som har erfarenhet från flera välrenommerade skrivarskolor, åstadkommer i en artikel" och sedan fortsätter det om artikeln men den får ni läsa i Fantasin och så slutligen: "...det minsta en skrivarskola med självaktning kan göra är att införskaffa Klara Bengtssons artikel. Och kanske ta upp den till en gruppdiskussion eller två."
Och strax därefter kommenterade Andreas Björsten också artikeln på Den Blinde Argus:
"Tack Klara Bengtsson för att du vågar (ja, just vågar!) ta upp det."
Om nummer 3 -06, Debut:
Ur Borås Tidning, 24/10:
"Unga poeter till attack
Häfte: DEBUT 2006
Utgivare: Tidskriften Fantasin
Ibland kan etablerade författares dikter framstå som allt för slipade. De vilar likt polerade marmorbyster på en sockel av vattentät estetik.
Mötet med obesvärad men hängiven amatörism kan därför vara minst lika stimulerande. Ett par timmar i Poetry Slam-lokalen eller ett besök på den unglitterära hemsidan sockerdricka.nu ger ofta rikt utbyte. Att naivism och uppsluppen kreativitet är en gångbar och drabbande attityd visar också tidskriften Fantasin i sitt senaste nummer. Dikter av nio poeter mellan 11 och 14 år publiceras.
Att vara positivt till själva initiativet kostar förstås ingenting, men faktum är att också innehållet bör värderas. Med lekfulla attacker och överraskande reflektioner snurrar de unga poeterna upp tillvaron så att det står härliga till.
Att häftet förtjänar en framträdande plats i bokhyllan, kan det också tacka den redaktionella styrningen för. Poeterna har behandlats med stor respekt och ges samma grafiska framtoning som vilken författare som helst." >>>
Peter Grönborg
Ur Alba, 29/9:
"Det går inte att klumpa ihop skribenterna, vilket inte heller är önskvärt; varje bidrag talar för sig självt. Det är prosa och poesi, högt och lågt, abstrakt och jordnära. Att läsa Debut 2006 i Fantasins tappning är roande och sorgligt om vart annat. Man skrattar till och sedan, håller andan när det blixtrar som av själva livets smärta – ”Ingen är där och ser / tomheten, ensamheten / i detta öde landskap / utan liv” skriver Tove Thunell i en dikt. Nej, det blir inte banalt; jag får en känsla av äkthet, om man nu kan tala om något sådant – det är ett vanskligt begrepp, visst. Men det känns just så, rakt igenom äkta, i bemärkelsen ärligt och uppriktigt.
[…]
Kommande författargeneration? Spela roll! Fantasin har fått fram det där ohejdade, den obändiga lusten att skriva, glädjen i experimenterandet med ord. Jag hoppas innerligt att Felicia, Eloise, Erik, Molly, Anna, Nike, Tove, Elin och Livia – skribenterna i Debut 2006 – håller glöden vid liv och på ett lustfyllt sätt fortsätter med sitt skapande." >>>
Rebecca Liedman
Om nummer 1/2 -06, Konstruktion:
Ur Alba, 31/8:
"[…] Med en rubrik som ”Lektion i klass” väntar man sig kanske en text agiterandes för ökad klassmedvetenhet och liknande . Så är inte fallet för Therese Bohman, som humoristiskt och raljerande skriver om hur Dagens Nyheter under vardagarna bjuder på enkla middagstips men i söndagsbilagan ger matreportagen en helt annan riktning, mot den svenska medelklassen, med lektioner i Det goda europeiska livet, där det italienska smäller högst. På en sida, ett långt stycke med undertoner av ilska och vilja till förändring, visar Bohman på hur en företeelse som matreportagen i DN kan vara en lektion i klass lika god som någon annan; det är rejält tillspetsat, hon driver med de som faktiskt inspireras av dylika matreportage, men utan att allvaret i det hela går förlorat.
[…]
Klara Bengtssons text, ”Kerstin Kurosawa och början på historien”, återför oss till temat konstruktion. Författaren själv är närvarande i texten– som till form och innehåll liknar en novell, eller början på en novell – genom ett slags metaberättande; scener och personer presenteras som just möjliga scener och personer i en berättelse. En berättelse som hinner ta fart lagom till det att Bengtsson avslutar; genom berättandet gestaltas konstruktionen av en berättelse. Snyggt.
Vidare avhandlas bland annat diktens tillblivelse, i form av ett utdrag ur en poetik, skrivet av Andreas Tandersten. Även här blir konstruktionen – av poesin – tydlig och Tanderstens tankar om poetiken blir intressanta i kontrast till Lawrences åsikt om romanen som totalt överlägsen. Givande att läsa är även Jonas Bruns bidrag till Fantasin 1-2. Brun rör sig mellan poesin och den lyriska prosan, i texten med titeln Vällingby, ur ett manus under arbete (Brun har tidigare gett ut romanen Den andra tiden och diktsamlingen Det här är platsen / Ett barn hos Gud).">>>
Rebecca Liedman
Ur Aftonbladet 25/6:
"Fantasin till makten!
'Samtal och samlag är i stort sett samma sak, ett känslomässigt och oralt utbyte som kan sluta hur som helst.' Inte vet vi om Andreas Tanderstens rader i texten Diktens tillblivelse i nya nummer 1-2 av Fantasin är höjden av djupsinnighet, men det är kanske just därför de finns med i den här både lekfulla, djupt allvarliga och inte det minsta pretentiösa tidskriften. Gott humör, från Göteborg faktiskt. När vi läst texten om fisar ska vi lösa skrytkorsordet."
Ur Dagens Nyheter 3/7:
"Fräls oss ifrån dumhet
Tidskriften Fantasin tror på dikten.
Konsten kan faktiskt rädda oss - frälsa oss från dumhet och förtryck. Det glada budskapet pulserar i stort och smått från sidorna i tidskriften Fantasins senaste nummer. Det har temat konstruktion, som i de osynliga ideologiska byggen som ligger bakom all mänsklig verksamhet.
Till exempel ideologin bakom DN Söndags mat- och vinartiklar som enligt skribenten Therese Bohman bedriver propaganda för den välartade och proppmätta medelklassen.
Uppfriskande klasshat är aldrig fel, men vassare är texter av Heidi Johanssons slag. Hon följer den franska författaren Marguerite Duras sista skrivna ord, strax före döden. Den skrivande människan vägrar bli överrumplad av döden men sugs ändå till slut in i det vita papperet.
Bokstäverna kan inte överlista döden, men väl det döda livet. I alla fall enligt D H Lawrence, vars essä 'Why the novel matters' i utdrag är översatt i numrets början. Lawrence utnämner romanen till det enda som kan lära oss att leva på riktigt, utan förkonstlade uppdelningar i kropp och själ och utan 'det absolutas otäcka imperialism'.
Det är fint.
Det verkar vara en tendens i dag, 70 år efter Lawrence essä, att fiktionen i sin tvedtydighet upphöjs till frälsare i tider då tvärsäkerheten förstör världen. Eller som Andreas Tandersten skriver i en annan av tidskriftens texter: 'Det är lika vansinnigt att tro på dikten som ensam frälsare som att tro på Gud. Likväl måste vi tro på åtminstone någon av dessa två nakna utopier'.
Fantasin har valt sin."
Jenny Aschenbrenner
Om nummer 3/4 -05, Revolution:
Ur Aftonbladet:
"En lycklig tidskrift
Som svartklädda kulturpessimister värjer vi oss när vi får det solgula, nya dubbelnumret av tidskriften Fantasin (utgiven i Göteborg med stöd av ABF) i våra välmanikyrerade händer: en mycket kvinnlig tidskrift som yvs över hur bra det går för den, som hyllar äktenskapet och bra killar, som konstaterar att välfärden faktiskt inte är bortblåst och att många människor trots världens elände faktsikt skrattar och knullar, som ropar "fitta" med okomplicerad glädje och som till och med ger August Strindberg en puss på kinden.
Ja, vi ger oss. Fantasin är spännande och rolig och vi hoppas att ingenting ska rubba denna tidskrifts lycka. "
Om nummer 1 -05, Kaos/Kontroll:
Ur Göteborgs-Posten:
”[I Fantasin] förkastas det manliga gravallvaret och svåråtkomligheten till förmån för det lättsamma. […] Fantasin har verkligen blivit en lustfylld produkt med stor inre energi och skapariver. Redaktionen […] har i all sin anspråksfulla anspråkslöshet slagit an en ton som bådar gott inför fortsättningen. […] Det är en skönt avslappnad blandning av skönlitteratur, essäer och just samtal.”
(Jan Arnald 23/12 -04) >>>
Ur Aftonbladet:
"Här för att stanna
Kulturtidskrifter som undrar varför det är skamligt att blanda det intellektuella med det lättsamma har kommit och - gått! - genom åren, men fantasin, utgiven av fyra tjejer i Göteborg, kommer för att stanna. Den lilla plocksidan är rolig, se bara på detta lysande lilla citat: "Vi åker inte till Aga och inte till Apatity. Vi åker inte till Badlands, Bimbo eller Bluff. /"/ Kanske åker vi till Goodenough, men inte till Hooker och inte till Lynchburg. Vi åker varken till Mensträsk eller Mörkret." Men bäst är nog den lättsamt allvarliga texten om Jurassic park, drakar och kaosteori av redaktören Elin Boardy, lika kul och anspråkslös som tidningen i sin helhet."
(Pelle Andersson 24/1 -05) >>>