Nummer 4 -06: TRO.
Smakprov ur innehållet:
Stewe Claeson: Kan man verkligen ta tro på allvar – i en tid som vår?
Jag tänker på vad jag skall svara mina vänner om det där med att tro. För det är något som är allvarligt fel när det gäller detta med tro. Jag försöker tänka: jag börjar i all enkelhet med ett påstående, sen får jag väl moderera eller lägga till och dra ifrån och undersöka och komma på annat... Jag börjar således, tänker jag utan att längre störa dig vid fläderbuskarna, jag börjar med att påstå att människan är en felkonstruktion.
Så som dinosaurierna förmodligen var felkonstruktioner och ett antal andra förväxta varianter i den långa utvecklingen: den sabeltandade, den irländska jättehjorten vars kronor knäckte djurens nackar, mammutar och mastodonter; jag vet kanske för litet för att finna de riktigt bra exemplen på utvecklingens återvändsgränder. Men människan är tveklöst en av dem, en av återvändsgränderna, en gigantisk felkonstruktion. I felkonstruktionens idé ligger att själva konstruktionen ytligt sett verkar lyckad men i det långa loppet visar sig ha inbyggda svagheter som oundvikligt leder mot undergång.
Om människan är en sådan felkonstruktion, så innebär det följaktligen - om jag skulle ha rätt - att människan utan återvändo är på väg mot sin undergång. Jag lämnar trädgården och sätter mig och ser ut på landskapet från stolen vid fönstret. Och jag frågar mig var felet ligger, vilken kugge som motarbetar framgången, vad är det för del av maskineriet som i hemlighet arbetar på sin egen undergång?
Elise Ingvarsson: Att Tro
Känner mig Glad/Gick/
Klippte mig Det blev
så Bra! Hårfrisörskan
Komplimenterade min Stil,
sött/lurigt
blev glad Helt Enkelt
Jag Tror
att jag ska Köpa
Ett piano Nu önskar jag Mig
något
nåt uppenbart
som Mjukare/tvetydig Sol
leker Nu önskar jag lite mer glamour/Glädje
Ellen Gerle: Längtans trånga akvarium
Jag hoppas att det finns något annat än detta, och jag brukar låtsas lite att det är så. För de gånger jag tänker efter blir jag yr och illamående när jag provar att tänka att detta är allt. Att det vi vet och det vi ser skulle vara allt. Att det inte finns något mer, något annat.
Martin Karlsson: Kristen Rock
Det är lika bra att erkänna med en gång: jag har flörtat med religionen. Folk som började tänka själva redan i tonåren eller hade mer alternativa föräldrar tror att min kristna konfirmation var en sådan flört, och retar mig för det, men de har fel. Konfirmationen, precis som scouterna, golfen och naturvetenskapligt gymnasieprogram, hakade jag på eftersom det förväntades av mig. Min flört kom senare och riktade sig inte mot någon av världsreligionerna utan mot poesin. Där sökte jag den ordlösa förståelsen, sanningen bortom språket, meditationen, upplevelsen av alltings enhet och en evig mening som trotsade all vetenskaplig rationalitet och alla jordiska värden. Jag var dock såklart mycket hippare än kristet folk, det säger sig självt.
Jag slutade senare med poesin och började skriva popmusik istället. Steget är inte så värst långt. Trots att jag som artist rör mig i en kultursfär som inte alls vill förknippas med religiositet tänker jag ibland på tro. ”De här skuldkänslorna, är de kristna?” ”Den här ackordföljden, är den änglalik?” Och så vidare.
Dessutom:
Texter av Jessica Schiefauer, Klara Bengtsson, Monika Pensar-Granroth, Heidi Johansson.
B
ilder/illustrationer/foton av Martin Johansen, Viktor Johansson, Jonas magnusson, Emelie Röndahl.