Nu har vi råd med duplex också!
Ur innehållet:
Long John Silver - en kärlekshistoria, av Elin Boardy:
"Det är något visst med den mannen. Lång är han, och gänglig. Kryckan under armen i ett säkert grepp, stadig på2006-09-03ring; och fast. Det är något med hur han för sig.
Han är ett svin men han har ett hjärta."
Why the novel matters, av D.H. Lawrence, i översättning av Jessica Schiefauer:
"Om du är romanförfattare, då vet du att du har paradiset i din hand och vid slutet av din nästipp, för båda dessa är vid liv; de är levande, de är Levande Människa, och det är mer än man säkert kan säga om paradiset. Paradiset kommer efter livet, och för min del är jag inget vidare förtjust i något alls som kommer efter livet. Om du är filosof, då talar du om oändlighet, och om den rena anden som vet allt om allt. Men om du läser en roman, då inser du genast att oändlighet inte är något annat än ett handtag på just det där kruset som är min kropp; medan du vet att ditt finger kommer att brännas ifall du sticker in det i elden, och denna vetskap är så kraftfull och levande att den får Nirvana att framstå som en ren spekulation."
Kerstin Kurosawa och början på historien, av Klara Bengtsson:
"Jag vill gärna berätta historien om begär och äckel, om kärlek och avvisande. Men lowkey, som den faller sig.
Två gifta människor. Två en gång älskande.
Kan de älska? Vet de hur? Eller söker de bara en räddning från sina egna plågor?
Jag vet inte ännu.
Deras kärlek liknar inte kärlek för mig, den liknar tvång. Men vad vet jag om kärlek mellan främlingar?
Än så länge är de okända.
Kerstin Kurosawa heter hon, men bara hälften av namnet är hennes. Och den hälften är så svindlande vanlig. Den säger knappt något alls.
Han heter Robert Kurosawa men kallas för Robban. Robert är inget enkelt namn. Varje namn som har en förkortning innehar två klanger, två toner av distans och närhet.
Dessa två har vi vid historiens början."
En lektion i klass, av Therese Bohman:
"Och hur avslappnat vinglasen än fylls på är det ingen som blir FÖR berusad under DN-middagarna - det är okej att släppa lite på tyglarna efter några glas lent tempranillovin, men vi behöver ju inte bli helt ocivilserade för det.
DN:s skola till Det goda europeiska livet följer samma princip som säger att det är okej att skylta med en fascination för det låga så länge man har sitt på det torra när det gäller det höga. Det är okej, till och med intressant, att se på Paradise Hotel (och gärna skylta med detta intresse) om man först läst lite ryssar."
Diktens tillblivelse – utdrag ur en poetik, av Andreas Tandersten:
"Poeten måste vara ensam i sitt skapande, därmed inte sagt att han måste vara ensam på fritiden, tvärtom, han måste leka med så många som möjligt på fritiden, inklusive sig själv, men när leken är slut för dagen och mamma ropar över fotbollsplanen att maten är klar, måste denne pallra sig hem och slutligen inse att det är för sitt eget bästa man måste lyda om man inte vill svälta ensam som Flaubert."
Dessutom:
Vällingby – dikter av Jonas Brun, Hur lång är en dag? av Sara Hallström Kerstin Elias om arkitektur, Heidi Johansson om Marguerite Duras, Sara Jonasson förändrar kön, Martina Lowden om ord som byggstenar, samt korsord, test, fisar, origami och mycket mer!